Skräckblandad förtjusning

Vi började med att åka sagotåget. Sara hade aldrig åkt det förut så hon var glad.
jag var mindre glad
Det här tyckte Sara var gosigt. Jag höll för ögonen och skrek att jag ville gå av
(Som sagt, traumatiska minnen från barndomen)
Det här tyckte Sara också var fint. Jag gjorde mig redo för Katla jag. Dock är det
ju inte samma Katla som när jag var liten. Tacka fan för det.
Det här är mer min grej. Rykta små kossor i plast
För att sammanfatta dagen: Sara hade kul och jag var skiträdd
 
/m
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0